Av de globala utsläppen av växthusgaser så bidrar modeindustrin till hela tio procent, och produktionen av kläder skapar även varje år mer än 90 miljoner ton avfall och förbrukar 79 miljoner kubikmeter vatten (Chalmers, 2020). För att minska miljöpåverkan från klädproduktionen ges därför tips från Globala Målen (2021) att handla second hand, för att minska på efterfrågan av nyproducerade kläder och köpa det som redan är producerat.
Tise är en digital tjänst som går att hitta både i webbläsaren och som mobilapplikation. Tjänsten erbjuder privatpersoner att sälja i synnerhet kläder, men även andra grejer, som de vill bli av med, som sedan andra privatpersoner kan köpa via tjänsten. Fokuset vid skapandet av tjänsten har legat mycket på att likna applikationen Instagram, med att kunna skapa ett konto och lägga upp sina plagg i ett flöde, och kunna redigera samt lägga på filter på sina bilder för att det ska se finare ut. Man kan även gilla bilder, eller följa specifika konton för att smidigt kunna se när ens stilikoner lägger upp nya plagg. Att sälja eller köpa plagg via Tise är helt fritt från extra kostnader, så man betalar endast för det priset som budas fram mellan säljaren och köparen för det specifika plagget. En chattfunktion finns smidigt till hands för köparen att nå säljaren, för att kunna lägga bud på de plagg som är intressanta.
Genom att fler använder applikationen så ökar antalet köp av second hand vilket bidrar till det tolfte globala målet, och mer specifikt delmål 12.5 som innebär att minska mängden avfall markant (Globala Målen, u.å.).
Ett affärsknep som Tise använder är att de ger användarna Tise Cash för varje köp de gör via tjänsten, och som sen kan användas för att köpa andra plagg i tjänsten istället för pengar. Detta är ett bra sätt att locka fler personer till att köpa kläder via Tise, och får fler personer att föredra second hand istället för nyproducerat. Dock kan detta även leda till att användarna på grund av att de kan köpa plagg rabatterat eller gratis, köper fler plagg än om de hade fått betala fullpris. Plagg som köps bara för att de är billiga kan med stor sannolikhet snabbt hamna längst bak i garderoben hos köparen, eller till och med slängs. Plagg som hade kunnat förgyllt någon annans liv och kommit till användning flitigt om köparen inte bara fokuserade på priset, utan istället på att äga just det plagget!
Referenser
Chalmers. (2020) Snabbmode har enorm miljöpåverkan. Tillgänglighet: https://www.chalmers.se/sv/institutioner/tme/nyheter/Sidor/Snabbmode-har-en-enorm-miljopoverkan.aspx [11-03-2020]
Globala Målen. (u.å.) Mål 12: Hållbar konsumtion och produktion. Tillgänglig:https://www.globalamalen.se/om-globala-malen/mal-12-hallbar-konsumtion-och-produktion/ [11-03-2021]
Intressant läsning Emma! Att motivera människor att köpa mer second hand genom till exempel influenser kanske kan öka motivation till att mer yngre väljer att köpa begagnat. I dagens samhälle känns det som att vi lägger stor vikt vad kändisar bär och försöker därmed eftersträva dem genom att konsumera en mängd kläder. Är lite skeptiskt till deras försäljningsknep, tise cash. Håller verkligen med dig att det kan bidra till att man endast köper för att man kan eller att för att en kändis har burit plagget och därmed inte köpa något för man verkligen behöver det. Därför känner jag att just att det konceptet går emot mål 12, i att minska konsumtionen.